Jag började som konstnärlig sökare inom andlighet, men i dag vet jag att svar på mina frågor finns inom mig själv

Ibland är det verkligen rogivande att sitta helt för sig själv och bara låta sig känna in den där enorma friheten och samtidigt lösgöra sig från inre uppmaningar om att ordna och fixa. Så var det i morse. Jag lät all världens frid få genomströmma mitt sinne och frukoststunden blev mer njutbar än någonsin förr. Ingenting i denna värld behövde göras eller tas om hand om, det räckte gott och väl med att bara vara och där blev jag sittandes en bra stund denna ordentligt gråmulna måndagsmorgon.

SOL

Julens alla högtids- och klämdagar är – om än så kärt – förgånget och endast ett minne. Där får det vila i sin minnesbank bland andra stunder av glädje, lycka och gemenskap men också bland några stråk av jäkt och påfrestning. Som i kören där jag bara hade varit med och övat under några veckor innan det var dags att stå inför publik med, en för mig, helt ny repertoar. I sanningens namn en prestation må jag erkänna. Men det var då och även om jag varit lite tuff mot mig själv och kanske mot andra så är jag glad att jag tog mod till mig och deltog.

Den kravlösa kärlek som jag gav mig själv under den gråmulna måndagsmorgonen har så härvidlag återgäldats flera gånger om. Ur en positiv aspekt sett.

Under någon halvtimme av fullständig kravlös och rogivande betraktelse drogs mitt uppmärksamhets öga mot en tidning som blivit liggandes kvar på bordet. Det var tidningen Nära som aldrig blivit fullt färdigläst. Nu kom jag till ett kapitel som handlade om läsarnas upplevelser.

Samtidigt som jag läste de första styckena hade egna tankar satt igång och innan jag kommit fram till ett specifikt stycke i texten hade min intuition redan varit inne och spånat på en framtida händelse. Ja, för några hundra ord fram i texten var orden helt i synkonicitet med mina egna tankebanor. Personen i berättelsen skriver, ”Jag drogs till det fulaste, risigaste trädet i området…” Själv hade jag suttit och funderat över brysselkålen häromdagen och dess evinnerligt fula yttre men som på insidan hade förträffligt utseende och smak – och så som den ena tanken avlöser den andra så mynnade också denna tanke ut i det första synbara denna gråmulna måndags morgon. Vid första anblicken syntes allting så grått, mulet och ful-trist. Dock vid en lite mer begrundad betraktelse kom hela naturen där utanför fönsterbleckets nollgradiga och kyltunga väta att framstå i en helt annan dager.

En fullständig acceptans av allting precis som det är kan förändra ens syn på hur man ser på det hela, vilket också kan förändra hela ens dag till det bättre. Och likafullt som acceptansen kan öppna upp för något nytt och innehållsrikt kan också intuitionen vara en källa att hämta inspiration ur. Det ligger en stor sanning och kunskap inuti vår egen intuition och ger man det bara lite extra utrymme i vardagen, kan man snart komma att upptäcka oceaner av information. Information som ligger flera våglängder över teknikens.

En gråmulen måndagsmorgon blir vad man gör den till – och idag fällde jag upp mitt paraply och lät solen skina in därunder.

Annonser

Kommentarer till: "En gråmulen måndagsmorgon med ‘sol’ ~" (1)

  1. Hej på dig. Jag hittade hit genom att googla på ”Livets sju andliga lagar” och upptäcker att du och är på liknande nivåer i livet. 🙂 Dig ska jag följa
    /leva-Kerstin
    http://www.steeperz.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: