Jag började som konstnärlig sökare inom andlighet, men i dag vet jag att svar på mina frågor finns inom mig själv

”Det finns tillräckligt för allas behov, men inte tillräckligt för en enda mans girighet.”  – Mahatma Gandhi

Tänk alla dessa omsig-och-kringsigManipulativ1 människor som enligt mångas tycken inte gör något annat än att förorena vår planet. Ett verkligt gissel kan tyckas. Men dessa till synes riktiga uslingar har också sin givna plats i ett större perspektiv av sammanhang då de kommer i ens väg. Min uppfattning är att de ofta kan dyka upp för att faktiskt hjälpa istället för att stjälpa. Slusken kan faktiskt finnas där för att lära sin broder en läxa i att övervinna någon specifik ”åkomma” som tidigare funnits där som ett hinder för vederbörandes utveckling. Om än vi har två olika åkommor här så vågar jag mig nog ändå påstå att förövaren oftast är drabbad av en ännu svårare åkomma än offret, vilken kan yttra sig som ett förpestande gift för såväl dem själva som för hela dess omgivning.

Det kan tyckas dystert att förövaren, som i detta fall är en omsig-och-kringsig människa, inte själv förstår att hen är drabbad av ett förpestande gift som sitter djupt rotat inom. Men detta ingår enligt min uppfattning också i en större plan av sammanhang till allting som är. Under årens gång lär sig den offerdrabbade förhoppningsvis att urskilja dessa personer så att hen kan gå vidare till nästa steg i sitt liv. Själv har jag lärt mig att dessa giriga människor oftast är mycket vänliga, trevliga och tillmötesgående. Inte helt ovanligt kan man vid ett första sammanträffande samspråka med en helt bedårande person som snudd på har ett överdrivet trevligt sätt i sin framtoning. Inte heller är det ovanligt att detta är förknippat med en enorm nyfikenhet. Nyfikenheten, med en dold agenda, kan ge en fördel genom kunskapen om bytets svaga punkter. En nyfikenhet där baktankar alltid ligger på lur. Dominans över andra är också ett specifikt särdrag som naturligtvis inte heller syns vid ett inledande möte. När dessa människor sedan märker att de inte kan få sin vilja igenom bryter vredesmodet igenom. Hen blir arg och det kokar av ursinnighet under den välpolerade ytan.

Den offerdrabbade utbrister; åhh nej, inte nu igen! Varför drabbas jag alltid av denna sortens människor? Varför inte ta tillfället i akt och göra sin egen reflektion istället för att dra på sig den vanliga gamla offerrollen! Som till exempel, vad är det för lärdom jag kan tillgodogöra mig av detta tillbud? Om man tror på reinkarnation (mer reinkarnation) – vilket jag gör – då kan man se att det faktiskt kan vara nödvändigt att lära sig en så positiv hantering som möjligt ur den till synes ohanterliga  situationen som inledningsvis framträdde. Det blir som ett led i utvecklingen att evolvera, evolutionsmässigt, till en högre våglängd av sitt medvetande. När offer-utsattheten är övervunnen genom erfarenhetsmässig insikt, har ledsamhet och vrede förbytts till en mer slitstark och följsam förståelse för förövarens okunnighet. Ingenting alls blir bättre när ont möter ont. Så istället för hämndlystnad i mötet med den odräglige, kan du genom den nyvunna insikten vara en förstående och medkännande medmänniska.

I händelse av att man gång på gång råkar på samma slags arketyp av människa bör man stilla sitt sinne och reflektera över vad det kan vara som man behöver lära sig ur den återkommande belägenheten. Det kan handla om allt från hustrumisshandlare till ständigt återkommande möten med tjuvar, lögnare och giriga som använder sig av bedräglig list och skenmanöver för att styra och kontrollera sina medmänniskor. Det aktuella tillståndet upprepar sig ända fram till dess att man lärt sig läxan att hantera situationen på ett för situationen tillbörligt sätt. Om man känner att man kommit till vägs ände och ingen lösning syns kan det vara lika bra att kapitulera och gå sin egen väg. Även om man fått ärr av striden så har man ändå blivit klokare på grund av den. Men undvik hämnd! Det leder bara till att negativitet blir en del av dig. Alla gör vi misstag och när vi är mitt uppe i det kan det tyckas som en omöjlig konflikt – för båda parter – men om man lyckas så har man samtidigt kommit till en högre våglängd i sin egen utveckling.

Det handlar inte om att acceptera en illasinnad handling utan mera om att lära sig att bemästra det svåra på ett nobelt, mjukt och värdigt sätt. Som enligt den Gyllene Regeln – att så som du själv vill bli behandlad ska du också behandla din nästa. När denna förmåga har funnit sin plats hos den som tidigare blivit slagen har hen, utan att slå igen, omdanats till en mer hållbar karaktär. För den som i all kärleksfullhet är av ett mer segt och slitstarkt virke kan på ett nästan gudomligt sätt även bereda möjligheter för utveckling hos den neslige förövaren.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: