Jag började som konstnärlig sökare inom andlighet, men i dag vet jag att svar på mina frågor finns inom mig själv

Arkiv för mars, 2012

Elektronisk uppkoppling & livscoaching i all ära, men svaren står närmare att finna

Vår tids krav på perfektion inom alla områden, i allt från föräldra, partner till yrkesrollen, har skapat en lukrativ marknad för livscoacher. Livsrådgivare som många gånger själva inte har genomgått tillräckligt med erfarenheter för att fullt ut förstå den egentliga innebörden av det man utger sig för att vara. Den nya tekniken göder också ett samhälle där det inte finns tid för reflektion. Nu när vi är uppkopplade och tillgängliga hela tiden är det inte konstigt att så många blir stressade och går i väggen.

Människor är uppkopplade på alla möjliga sätt av sina elektroniska prylar, men det finns andra, mycket viktigare vägar och sätt att välja för att bli en lycklig människa.

19 februari i år, ägde ett stort symposium rum i Calgary, Kanada – The Seed Event – med välkända författare, talare, lärare, läkare och andra ledare som vill hjälpa människor att förbättra deras välbefinnande. Bland välkända personer som Deepak Chopra, Adam McLeod (Drömhealern Adam) med flera fanns där även en kvinna, Elisabeth Fayt som säger;

”Jag vill lära människor vikten av att ansluta, eller koppla upp sig. Vi är alla anslutna till våra iPods och våra iPhoner. Vi är alla anslutna till dessa saker som hör den rastlösa världen till, men det är verkligen viktigt att vi är uppkopplade till källan av överflöd. Uppkopplade till ”Guds källa”. Vi skulle inte komma på tanken att stänga av våra datorer eller koppla ur våra iPods. Vi vet att de kostnadsmässigt tar slut så småningom. – Tja, om vi inte kopplar upp oss själva andligt, kommer vi att förlora också vårt ansvar. Så mitt mål är att lära vad bönen är, att det finns ett samband och hur man håller kontakten hela dagen eftersom livet har sina upp-och-nedgångar.”

Fayt är en anhängare av Paramahansa Yoganandas läror, en indisk yogi vars skrifter introducerade många västerlänningar åt fördelarna med meditation och yoga. Fayt påminner om att Yogananda en gång under andra världskriget blev tillfrågad om det någonsin skulle bli fred på jorden igen.

”Och han försäkrade sin elev:” ‘- Oh ja, det kommer att bli fred … följt av krig, följt av fred, följt av krig.’ Så det viktigaste i livet är som en uppåt-nedåt våg och om vi tillåter oss själva att vara nedsänkta, eller försjunkna i världen, kraschar vi bland vågorna.” Fayt säger: ”Så vad vi verkligen behöver göra är att lära oss att ansluta till ”Guds källa”, som lyfter upp oss. Vi höjer vårt medvetande och sedan kommer oroligheterna i världen att ha sina upp-och-nedgångar, men vi förblir centrerade. Vi höjer oss över detta. Det är vår utrymningslucka.” Fayt fortsätter;

”Jag kan garantera dig en sak: du får inte ett e-post, eller annat meddelande från din chef på måndag morgon som säger” -Åh, ville bara att du tänker på Gud. ”Du kommer att få ett PM om bekymmer och problem och utmaningar. Så det är upp till oss. Vi måste anstränga oss. Ingen kommer att vägleda oss dit.”

Visst är den ”yttre” – elektroniska, alternativt fysiska ansikte mot ansikte – uppkopplingen ett bra komplement som tillhandahåller svar på många frågor, men den bästa källan för kraft och innehållsrikedom finner vi närmare, i vårt eget inre rum, där stillheten möjliggör all information att flöda fritt. När livet känns tungt, eller till och med outhärdligt, kan man istället byta fokus och rikta in sin uppmärksamhet så att man ansluter till Gud. Genom att koppla upp sig till denna källa kan du få reda på vem du är, och du behöver aldrig känna dig ensam för du kommer att inse att en kontinuerlig, villkorslös kärlek och hjälp finns där när än du vill ha det.

Så livscoaching och elektronisk uppkoppling, i all ära, men det ytterst sanna av värde står enklare och gratis att finna i meditationen och i bönens stilla rum.

Annonser

Är det egentligen så märkligt, det vi kallar mirakler

”Allt mitt bär jag med mig.” – Cicero

Människor ömsom skriver böcker och berättar i olika sammanhang om sina fantastiska healar- och medialitets gåvor och det är verkligen underbart, men det jag ofta reflekterar över är att dessa personer talar som om det bara är dem själva förunnat att ha fått tillgång till dessa ”gåvor”. I själva verket är vi alla utrustade med såväl healing- som intuitivitets och medialitetskvaliteter. Dessa är naturliga medfödda förmågor som vi faktiskt har tillgång till allesamman. Vi har alla möjlighet att återta våra inre, ofta bortglömda resurser och använda oss av dem för positiva ändamål. Genom att ge det en chans och först erkänna och sedan träna upp och utveckla det som en gång gick förlorat, eller glömdes längs vägen är detta en möjlighet förunnat oss alla.

Att ge det en chans kan verka som en mycket svår uppgift att ta sig an, men ingenting sker så länge man inte ids eller törs att göra ett försök. Oftast blir man inte varse om sina förmågor så länge de ligger fördolt och så länge man anser att man inte har någon användning av sin så kallade övernaturlighet. Det sker oftast inte förrän man inser att man är i knipa av något slag, såsom katastrof, sorg, sjukdom och så vidare – då först brukar insikten väckas till liv och man blir redo för att möta sitt paranormala jag. Begreppet paranormal kommer förresten inom en inte alltför avlägsen framtid att betecknas som Normal istället för Paranormal.

Själv var jag med om en svår trafikolycka år 2000 som gav flera olika besvär och det ena besväret triggade igång det andra så att centrala nervsystemet slogs ut och ofrivilliga ögonlocksknipningar, en neurologisk så kallad Dystoni sjukdom diagnostiserades. Detta som till en början syntes vara en förbannelse av grymmaste sort, kom senare istället att bli till en välsignelse när jag insåg att det enda som kunde hjälpa var min egen inre kraft. Denna egna inre kraft, som vi faktiskt alla besitter, kan liknas vid mirakel eftersom hälsan inte är det endaste som påverkas i positiv riktning utan alla delar av mitt liv har förändrats till en sådan positiv nivå att jag känner mig tillfreds med det mesta som sker i min vardag. Förvisso har min inre kraft ännu inte nått sin ursprungliga potential men det mirakulösa är att jag förstår att det är jag själv som äger denna, och att det är jag själv som ytterst har ansvar för, och fattar alla beslut som rör min hälsa och mitt eget liv.

Sedan när man har lättat på sin egen börda kan man sluta vara onyttig i denna värld genom att lätta bördan för någon annan.

Livsseglatsens lärorika erfarenhet

Så mycket människor jag har mött på min väg genom livet. Vägen genom livet som kan liknas vid en seglats. Trots att jag har rattat min båt på egen hand har jag ändå påverkats och berörts på så många olika sätt av alla dessa jag mött.

Glada och uppsluppna stunder i goda vänners lag, likväl som glädjen som har berört på djupare plan så att tårar fallit för att det har varit så innerligen vackert. Ja, detta fantastiska har jag fått erfara och min önskan är att detta vore det allenast rådande för alla och envar i ett endaste och allerstädes flöde av Varat i harmoni, kärlek, lugn och balans.

Ännu så länge har vi inte kommit dithän därför att detta att komma till ett högre medvetandetillstånd tarvar sin tid och plats för försoning med den länk som en gång bröts till den Gudomliga källan som vi alla är förbundna med.

Nå, alla dessa möten med människor, vad har de då gjort? Jo, utöver all glädje och medkänsla har jag naturligtvis inte kunnat ungå de beskuggade fälten av vrede, sorg, svartsjuka, skuld och skam. Men för att göra en lång historia kort, kan jag säga att om jag till exempel skulle återuppleva någon specifik episod som Då gjorde mig vansinnigt arg så skulle jag Nu ha reagerat helt annorlunda.

Livet handlar verkligen om lärande och inte att spela offer, och de hinder och utmaningar vi möter på våra livs seglatser måste mötas för att övervinnas. Det är viktigt så att ett läkande kan äga rum och därav drar vi lärdom och kunskap.

”Medkänsla är din smärta i mitt hjärta.” – Okänd

Varför är det så svårt att vara nöjd med ögonblicket just som det är – i Nuet

Här handlar det om att ändra framtida situationer genom sina avsikter.

Tids Perception

”Tid är det som hindrar allt från att hända på en gång.” – John Archibald Wheeler

Vad du känner är baserat på vad du kan föreställa dig för slags känsla. Kom ihåg att sinnet är obegränsat. Hur vi tolkar varje händelse är unik. Rättegångssalar är beroende av detta fenomen. Ögonvittnesmål skiljer sig åt, inte för att vittnena ljuger, utan för att de har olika filter och ser och upplever händelser på olika sätt. Din tidsuppfattning är ett av dessa filter.

Tänk på NUET som en bro. På ena sidan av bron är vårt förflutna som består av alla händelser, sannolikheter och val som har lett oss till vårt NU. På andra sidan av bron är vår framtid som innehåller alla möjliga och sannolika realiteter. Bron, eller vårt NU, är vår utgångspunkt för kontroll och makt över våra intentioner/avsikter.

Föreställ dig att du vill påverka en framtida tidpunkt; du kanske har en tenta nästa dag. Du har studerat flitigt men känner dig fortfarande orolig. Visualisera att du öppnar tenta papperena och alla frågor ser bekanta ut. Frågorna behandlar just den information som du har förberett dig på. Se dig själv skriva ner alla svar, och vet att de är korrekta. Ju mer realistiskt du kan göra denna visualisering, desto mer förberedd kommer du att vara för denna framtida händelse.

Detta är hur vi kan förändra ”framtida” händelser genom våra avsikter. När du förändrar din framtid förändrar du även din föreställning av förflutna händelser. Till exempel om du i det förgångna kände fruktan när du skrev en tentamen och hade den avsikten, då skulle det ha effekt på hur bra du gjorde ifrån dig på den tentan. Men du har bestämt dig i – NUET – att du kommer att förändra din framtid genom att visualisera, som nyss nämndes. Du ändrar alltså samtidigt din uppfattning om det förflutna.

Att andas in ARGON i grundämnesform är ett intressant exempel på en tanke i tiden. Eftersom det är en ickereaktiv gas finns argon nu i vår atmosfär i samma form, såsom den funnits i miljarder år. Tänk dig alla de förändringar som jorden har upplevt sedan början av vår planets existens. Ta nu ett djupt andetag… denna fläkt av luft innehåller några av de atomer som också inandades av de första människorna som gick upprätt. Suddar inte detta ut de stela linjer vi drar mellan dåtid, nutid och framtid?

Våra fysiska och mentala perspektiv på tidens gång är en individuell upplevelse. I en film ”små rackarna”, hänvisade en femåring till en händelse som inträffade fem år före, som början av tiden. Från hans perspektiv var det början på tiden. Likaledes har vi alla vårt eget koncept av tidens gång i relation till hur det påverkar våra liv. Tiden är bara strukturerad genom betraktarens ögon: DU.

Visst ställs vi inför svårigheter och utmaningar varje dag, men det som gör skillnaden är inte så mycket problemens detaljer, utan hur man uppfattar och hanterar dem. Hur man reagerar är viktigare än vad det är som händer. Vi väljer alltid vår egen inställning och om vi, vår ”vuxenhet” till trots, kunde försöka att efterlikna barn lite mer så vore mycket vunnet. Barn har en naturlig fallenhet för humor och skrattar eller fnittrar ungefär 145 gånger per dag – mot en genomsnittlig vuxen som bara skrattar fyra till fem gånger per dag. Barn lever i den glädjefyllda stunden. De uppskattar det som händer i Nuet.

”Hela människans liv Är, men en viss tidpunkt; låt oss njuta av det.” – Plutarchos

Källa: Adam McLeod (Adam Drömhealern) – ur Intention Heals

Negativitet kan bara få sin näring ur negativitet

Elisabeth Kübler-Ross – författare till Döden är Livsviktig – säger att vi ska uppfostra våra barn utan fruktan och skuldkänslor och att vi ska hjälpa dem att göra sig av med sin Hitler, så att vi i stället kan skapa en Moder Teresa.

Här är en summering av en mans liv, av sonen till densamme, som säger att hans far var för honom ett exempel på en man som började mycket negativt och som kämpade för att befria sig från sin negativitet och sin fördömande attityd. Han blev en varelse av total och ovillkorlig kärlek, och den kärleken kunde han föra vidare till sina barn och barnbarn. Sonen sa mot slutet av sitt liv, när han skrev en dikt om meningen med livet:

När du älskar, ge allt du har.

Och när du nått gränsen, ge ännu mer,

och glöm hur ont det gör.

För när du står inför döden

är det bara den kärlek du givit och tagit emot

som räknas,

och allt det andra:

bedrifterna, kampen, striderna

kommer att vara försvunna ur ditt minne.

Och om du har älskat väl

då har det varit värt det.

Och den glädjen kommer att följa dig till slutet.

Men om du inte har det,

kommer döden alltid att komma för snart

och vara alldeles för hemsk att stå inför.

– Richard Allen

Bön skriven av indianer

Låt mig vandra i skönhet

och göra så att mina ögon alltid är uppfyllda

av synen av den röda och purpurfärgade solnedgången.

Gör så att mina händer respekterar de föremål du har skapat,

och gör min hörsel skarp så att den kan höra din röst.

Gör mig vis så att jag kan förstå

det som du lärt mitt folk.

Låt mig lära mig

de läxor du har nedlagt

i alla blad och stenar.

Jag söker styrka

inte för att bli större än min broder utan för att kunna kämpa mot min största fiende:

mig själv.

Gör mig alltid redo att komma till dig

med rena händer och klar blick.

Så att när livet slocknar

som en slocknande solnedgång

min ande kan komma till dig utan att skämmas.

– Bön av indianer, skriven för flera hundra år sedan

Etikettmoln